Hjärtekross

Jag har detta år varit med om att få mitt hjärta krossat. Ännu har jag inte kommit över det helt, men jag kämpar på och kände att jag ville skriva lite om det. 
 
Jag börjde träffa den här killen i början av året och vi skrev hela dagarna. Aldrig tidigare har jag träffat en människa som jag har tyckt om så mycket så snabbt. Allt jag ville var att vara nära honom och att prata med honom. Han sa de rätta sakerna och var verkligen helt perfekt i mina ögon. Jag föll alldeles för mycket, alldeles för snabbt. Tyvärr.
 
För efter några veckor krossade han mitt hjärta totalt och vi snackade nästan ingenting på en hel vecka, förutom de första dagarna när jag frågade saker som varför han gjort som han gjort mm. Jag grät nästan hela dagarna. I skolan, hemma, på nätterna. Sov knappt någonting och hade massa panikångestattacker. Jag var själv förvånad över hur starkt jag reagerade då vi inte hade hållt på så länge osv. Men man kan inte styra över sina känslor, och det var så jag kände. 
 
Efter en vecka så hörde han av sig igen och vi bestämde oss för att snapa som vänner. Dagen efter träffades vi på en fest och den kvällen slutade med en väldig massa förvirringar, för han verkade helt plötsligt inte alls vilja vara bara vänner. Men jag var stark nog att stå emot, till viss del, den kvällen och gick bara hem. Men efter det så var det många veckor där vi skrev flörtigt, och "vardagligt" också. Men jag hade fortfarande känslor för honom och han hade inte det för mig, utan han praktiskt taget utnyttjade mina känslor för att få bekräftelse och uppmärksamhet. 
 
I dagsläget har vi slutat skriva dagligen och sagt att vi ska vara enbart vänner. Vi skriver ibland om vi vill varandra något och vi möter varandra i skolan ibland. Men mer kontakt än så har vi inte, förutom att jag snapar med några av hans kompisar då. Men that's it. 
 
Jag är inte längre ledsen varje dag pga honom, och jag går längre och längre perioder utan att tänka på honom. För några veckor sedan var han typ det enda jag tänkte på dygnet runt, men nu kanske jag tänker på honom nån/några gånger om dagen. Men ibland får jag ordentliga "bakslag" och blir jätteledsen och saknar honom supermycket. Då brukar det oftast sluta med att jag kollar tillbaka på gamla konversationer vi haft och blir ännu mer ledsen, vilket suger. 
 
Jag känner mest att jag hatar honom för att han spelade på mina känslor och utnyttjade mig, men samtidigt kan jag inte hata honom överhuvudtaget. Jag hatar mig själv för att jag lät mig själv falla för honom och för att jag blev så ledsen sen. Jag hatar även mig själv för att jag fortfarande tänker på honom och skulle ge honom en ny chans på en gång trots att han inte förtjänar det. Men det jag känner mest av allt är besvikelse att det blev som det blev, och jag känner också väldigt mycket att jag saknar honom. Tyvärr. 
 
Men jag är stolt över mig själv att jag har tagit mig igenom en stor del av sorgen efter honom. Och jag vet att jag så småningom kommer ta mig igenom resten av sorgen och saknaden också. Jag menar, han har ju inte gått bort. Han existerar ju fortfarande, bara inte lika mycket i mitt liv som förut. 
 
Jag hoppas att jag om några månader träffar honom på en fest eller liknande och inser att jag inte har tänkt på honom på flera veckor och inte längre känner någonting. Och jag vet att jag kommer komma dit nån gång. 
 
 

En inte helt lätt fredag

Hej! Dagen har varit lite sisådär. Den började bra. Fick tillbaka naturkunskapsprovet och fick A! Så det var fruktansvärt skönt. Sen käkade vi lunch och efter det var det godisregn på skolans innegård. Efter det hade vi lektion utan lärare så då satt jag, marre, alva och simme själva i ett klassrum vilket resulterade i att det blev mer dans, sång och prat än plugg. Men vi gjorde klart uppgiften innan vi gick hem i alla fall. 
 
När jag kom hem vände det dock. Var ensam och tänkte för mycket. Men jag ringde en kompis som hjälpte mig igenom det värsta. Men sen dess har jag varit rätt nere resten av dagen. Tyvärr. Men jag har skrivit om det (publiceras imorgon) och sen har jag pratat med kompisar och ska prata med Nils snart också. Så jag klarar nog denna dag också :) 
 
Stallet gick helt okej. Tog in alla hästar då stallägarna var iväg och kollade när Filip och Prada tävlade på sundbyholm. 4 fel i 125 debuten blev det! Att ta in hästarna gick nästan helt bra. Lexus var fin och lugn, Lilleman var lite småpigg men han höll sig i skinnet ändå. Pauline däremot var helt galen och småstegrade tillochmed. Men jag fick in henne också. Ridpasset gick bra. Tog ett tag att få igenom Lilleman idag, men när det väl gick så var han superfin. 
 
Nu ska jag snacka med Nils tills jag somnar så slipper jag somna med ångest och tårar. Vi hörs imorgon, natti
 

Fridayyyyyy

Godmorgon! Idag var det svårt att öppna ögonen när alarmet ringde... haha! Jag och Nils pratade bara till ungefär 23 för han skulle upp tidigt och ha nationella. Men jag var vaken till 00.30 ändå, dum som jag är. Så jag är svintrött idag också.. 
 
Igår red jag inte, men jag hade styrketräning på skolgympan så jag fick träning ändå. Alltså känner att det är inte en enda dag då min kropp får vila helt,  vilket är väldigt dumt. Får vila från ridning OCH träning nån annan dag till veckan också. 
 
Nu ska jag lyssna mer på hov1's nya album och sen åka till lägenheten. Vi hörs, kram